Avgaskontroll


AVGASKONTROLL: Vi kan mäta era avgasvärden. CO, CO2, HC, O2 och NOx

Normalt ca. Pris: 300-800sek

Bilens avgasrenande system kontrolleras. Vi mäter halter av koloxid och kolväten. Vi mäter också lambdavärdet, vilket är ett beräknat värde på viktförhållandet mellan bränsle och luft.

Det perfekta lambdavärdet är 1, men lambdavärdet får reglera mellan 0,98-1,02 vanligtvis. Ett högre lambdavärde innebär för mycket luft (syre) i avgaserna och ett för lågt indikerar på för mycket bränsle.

Är lambdavärdet utanför gränsvärdet är det ofta relaterat till något fel i motorn. Men kan vara så enkelt som ett avgasläckage.

Krav på vilka avgasvärden fordonet måste uppfylla skiljer sig mellan årsmodeller, men generellt blir det strängare krav ju nyare bilen är.

 

Förklaring av värden

HC = Kolväten (H=väte, C=kol), är oförbränt eller delvis förbränt bränsle. Höga kolvätenivåer (mätt i miljondelar, ppm) i avgaserna är ofta relaterade till problem i tändsystemet; defekta tändstift, dåliga tändkablar, felaktigt tändläge eller slutningsvinkel, vacuumläckor eller felaktigt luft/bränsleförhållande, som förorsakar oriktig förbränning och höga HC-värden.

CO – Koloxid (kolmonoxid) bildas när syret inte räcker till under förbränningen. Höga kolmonoxidnivåer (mätt i procent av avgaserna) kan förorsakas av för fet blandning, lågt tomgångvarv, felaktig flottörnivå, igensatt luftfilter, dåligt fungerande PCV-ventil eller felaktigt inställd förgasning eller insprutning. Låga syrgasnivåer tyder på att det finns mer bränsle än som kan förbrukas med det syre som är tillgängligt. Detta kan kallas syrebrist. Lösningen är att minska mängden bränsle.

CO2 – Koldioxid, (mätt i procent av avgaserna) är en viktig ledtråd för att ställa diagnos på hur effektiv förbränningsprocessen är. Kolmonoxid (en del kol på en del syre) blir resultatet om det finns för litet syre vid förbränningsprocessen. Koldioxid (en del kol, två delar syre) blir resultatet vid en mer effektiv förbränning. Ju större andel CO2 i avgaserna, desto effektivare arbetar motorn. Ett värde på 13-15% ansesidealiskt, med CO och HC på eller nära noll och syrgas inom 1-3%.

O2 – Syre (dioxid, mätt i procent) visar hur väl inställd förgasaren, sprutet är. Om syrgasinnehållet mäts då luft/bränsleförhållandet ändras från fet till mager, eller från mager till fet, visar ett hopp i värderna på åtminstonde 0,5% vid den punkt där övergången sker mellan fet och mager. O2-mätning kan också användas för att upptäcka vacuumläckor och tändningsproblem som ger upphov till misständning samt felaktiga provvärden på grund av att avgasgivaren inte är korrekt insatt och/eller att avgassystemet läcker. Syrgasvärden på 1,5% eller mindre anses idealiska med HC och CO på eller nära noll och CO2 inom 13-15%.

NOx – Kväveoxider. Ungefär 80% av luften vi andas består av kväve (N), övriga ca 20% är syre. En förbränningsmotor förbrukar syrgas (O2) när den går och släpper ut kvävetsom avgaser. Kväveoxider (NOx) bildas när förbränningstemperaturen överstiger 1370oC. Även om NOx-föreningarna inte direkt påverkar motorns gång, förorsakar de under vissa atmosfäriska förhållanden smog tillsammans med oförbränt bränsle (HC). Det är av detta skäl som NOx (mätt i gram per kilometer) används när en bil skall typgodkännas.

 

Förklaring av katalysator

Denna artikel handlar om katalysatorer som generellt kemiskt begrepp. För den vanligaste tekniska tillämpningen, se katalytisk avgasrening

En katalysator är ett ämne som utan att själv förbrukas ändrar kinetiken hos en termodynamiskt tillåten kemisk reaktion genom att öppna en alternativ reaktionsväg med lägre aktiveringsenergi så att fler partiklar har tillräckligt hög energi för att kunna reagera. På detta sätt accelererar en katalysator reaktionen så att den kan utföras vid lägre temperatur och tryck. En katalysator kan också påverka reaktionens selektivitet genom att minska de olika aktiveringsenergierna i ett reaktionsnätverk olika mycket. Sammantaget kan man säga att en katalysator påskyndar en kemisk reaktion.

Den vanligaste tekniska tillämpningen för katalysatorer är för katalytisk avgasrening i bilar eller andra tekniska system där avgaser uppstår. I denna typ av katalysatorer katalyserar platinapalladium eller rodium omvandlingen avkolmonoxidkolväten och kväveoxider till koldioxidsyrgasvattenånga och kvävgas.

Katalysatorer kan ha olika aggregationstillstånd: gas, vätska eller fast fas. Man skiljer mellan homogena och heterogena katalysatorer. Homogena katalysatorer befinner sig i samma fas som reaktanter och reaktionsprodukter, medan heterogena katalysatorer bildar en egen fas. Fasta katalysatorer är därför alltid heterogena. Reaktionen sker här vid yttre eller om katalysatorn är porös också vid inre ytan. Ofta är inte hela materialet katalytiskt aktiv utan bara vissa ställen som kallas aktiva centrum. Att mäta deras antal är inte enkelt, eftersom deras struktur ofta är okänd.

På grund av experimentell osäkerhet är det ibland inte lätt att skilja en katalytisk reaktion från en stökiometrisk. Därför gäller att det uppmätta antalet reagerade partiklar per aktivt centrum måste vara högre än 100.[1]

De flesta så kallade katalysatorer är egentligen prekatalysatorer, det vill säga att de är inte aktiva som de är utan måste transformeras till den katalytiskt aktiva formen genom en aktiverande behandling, till exempel upphettning